Politik & Moder Svea!
Det utfattiga Europa!
16 Mar 2025
Välkommen tillbaka till Fattigsverige!
På etablissemangsmediernas ledarsidor är stämningen mestadels exalterad över linjen att Europa skär ner på välfärden och istället lägger pengarna på militär upprustning. Delar av finansieringen, förklarar von der Leyen vidare, ska ske genom ännu mer lån (vad annars?).
Hemma i Sverige måste Svensson påminnas om att det är för friheten detta krig bedrivs, inte för storkapitalets eller det militärindustriella komplexets avräkning, nej alls inte. För vad kunde väl vara mer demokratiskt ovärderligt för Sverige och Europa än att vagga in Europas länder än djupare in i Wall Streets trygga famn och köpa vapen för pengarna?
De specifikt svenska insatserna i form av pengar och materiel som slussas ut ur landet till krigets Ukraina, vid sidan av att vi liksom andra EU-länder får bära oket av fröken Ursulas frikostiga donationer, har numera överträffat statsbudgetens post för pensioner.
Det är mot denna bakgrund knappast förvånande att larmen duggar tätt om att allt fler barnfamiljer vräks, att ensamstående föräldrar och pensionärer inte har råd att äta sig mätta och att många tar till desperata åtgärder som sms-lån eller söker sig till kyrkan och frivilligorganisationer för att få hjälp att klara vardagen.
Hyreshöjningar, elprischocker, rusande matkostnader och urholkade löner är exempel på ekonomiska fenomen som alla direkt kan kopplas till politiken som bedrivs. Sammantaget har det gjort det omöjligt för många att leva med värdighet och det har drivit på hushållens akuta skuldsättning.
Förra våren uppgick svenskarnas skulder hos Kronofogden till 119 miljarder kronor – en 17-procentig ökning på bara ett år. För många unga par som vill bilda familj är ett hus, något som tidigare var en självklarhet, idag för många närmast en naiv utopi. Det är ett tecken i tiden att nyliberala tankesmedjor som Timbro vill att regeringen öppnar upp för byggandet av slumbostäder utan kök eller fönster.
En föreställning som präglat Norden under lång tid har varit att efterföljande generationer i regel fått bättre materiella förutsättningar än sina föräldrar och farföräldrar. Det är dock svårt att tolka utvecklingen på annat sätt än att vi i själva verket lever i en tid där historieböckernas Fattigsverige nu är på väg tillbaka, och det med besked.
För detta kan vi tacka alla de makthavare som konsekvent visat att de prioriterar opportunistisk ideologi och kortsiktiga egenintressen framför folkets långsiktiga välfärd för ögonen. ”Vad fan får jag för pengarna?”, som industrimannen Leif Östling formulerade det, är en fråga som allt fler svenskar med rätta också ställer sig.
Krig, ”klimat” och covid
Priset för de halsbrytande satsningar som makthavare slängt sig in i bara sedan millennieskiftet, eller ens under de senaste fem åren, är svåra att överhuvudtaget greppa. Det handlar om tusentals och åter tusentals av medborgarnas miljarder som pumpas in i projekt där insatser och kostnader fördelas på många olika sätt och nivåer. Även om de ofta är svåra att greppa i sina komplexa upplägg är det å andra sidan heller ingen raketforskning att konstatera vart pengarna gått, för det är man mycket öppna med.
Debaclet Ukraina betraktades allmänt, före 2022, som ett av Europas mest havererade och korrupta länder. Föga överraskande konstateras nu mycket riktigt att en stor del av pengarna som skickats till landet har ”försvunnit”, liksom att militärt materiel som skickats nu återfinns hos kriminella nätverk bland annat i Latinamerika och säkerligen även i Europa.
I medströmsmedia påminns det i sammanhanget förstås inte heller om att de senaste tre årens krig varit ett helt meningslöst företag i sig självt och även, framför allt mot denna bakgrund, var mycket nära att avslutas med ett fredsavtal redan i mars 2022 med i stort sett eniga diplomatiska delegationer från Ukraina och Ryssland efter samtalen i Istanbul. Det faktum att trovärdiga vittnesmål uppgivit att överenskommelsen saboterades från Västblockets sida med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som torped, är uppgifter som blir allt tyngre att bära.
Vanan hos det politiska kotteriet att satsa pengar på nationalekonomiska svarta hål föregår samtidigt, och lär dessvärre också efterfölja, Ukraina. Bland tidigare satsningar som gjorts, till demokratins gagn får vi förmoda, återfinns massinvandringspolitiken, som enligt bedömare kostat svenskarna åtminstone 250 miljarder kronor årligen. Vid sidan av svepande humanitära skäl har detta i regel framför allt motiverats med behovet av ett större utbud på nya restauranger.
Hundratals miljarder kronor betalas in till EU-kolossen i Bryssel, som vid sidan av krig i nuläget har utvecklat sitt medborgerliga erbjudande till nya och innovativa former av totalitarism, så som Chat Control-projektet. Nämnas kan förstås också alla miljarder som lagts, och fortsätter att läggas, på ”klimatsatsningar” på EU-nivå, som att ge starka mediciner till mjölkkor för att försöka få dem att sluta fisa. Skälet är att detta är miljövänligt, garanterat hälsosamt för kossorna och säkerligen, i förlängningen, också bra för mejeriprodukterna och människorna som äter dem.
Livsmedelsförsörjningen är man på god väg att förstöra och det är numera inte bara i Nederländerna som det finns goda skäl till bondeuppror. De svenska jordbruken tvingas, främst i klimatpolitikens, sanktionernas och energikrisens namn, läggas ner på löpande band, där NyD nyligen bland annat uppmärksammade hur situationen för mjölbönderna i Norrland är kritisk och att det snart inte ser ut att finnas kvar några mjölkgårdar i de norra delarna av landet.
”Kompensationen”, som vi för detta erbjuds från makthavarna vid sidan av svävande löften om att undvika jordens undergång, består i första hand av vindkraftsparker som är mycket illa anpassade för samhällsekonomins faktiska behov. För vissa segment av befolkningen utgörs också delar av kompensationen av förbättrad nattsömn över att elakingen i Kreml inte kan köpa svenskt knäckebröd, i varje fall inte utan att importera det på omvägar via transitländer, med andra ord ungefär på samma sätt som vi inhandlar rysk olja.
Nedstängningspolitiken under corona var heller inte gratis, eller, rättare sagt, skadade ekonomin i sina grundvalar. I efterhand konstateras samtidigt också att den, som många kritiker redan vid tillfället påpekade, i stort sett var helt betydelselös i epidemiologiskt hänseende. Om man även tar folkhälsoaspekter i beräkningen, psykiska och fysiska, är den slutgiltiga notan för covidpolitiken fortfarande högst oklar – alltså vid sidan av den avbetalningsplan till läkemedelsjättarna som Ursula von der Leyen drog på EU:s medlemsländer via sin sms-shopping med Pfizer-bossen Albert Bourla.
Detta, kan tilläggas, rör sig blott om ytliga nedslag i ett system som visar betydligt fler tecken på att man är i färd med att omsätta sin moraliska bankrutt i en ekonomisk ledarskapskris.
Sverige och många andra europeiska länder har historiskt befunnit sig i extrem fattigdom under vissa perioder – även om ingen levande människa idag är tillräckligt gammal för att minnas detta. Det fanns en tid där misären var så utbredd att nästan en tredjedel av befolkningen inte längre såg någon framtid i sitt hemland utan valde att fly undan svält och missväxt för att söka efter ett bättre liv på andra sidan Atlanten.
Det finns förstås betydande skillnader mellan samtidens och 1800-talets Sverige, men även den grundläggande ekonomiska standard som vi tagit för given kan mycket väl tas ifrån oss, och det görs också. Trenden pekar tydligt på att vi befinner oss i början av en motsvarande period av ekonomisk tillbakagång, men denna gång beror det inte på missväxt i jordbruket, utan på missväxt hos den styrande klassen.
Det finns, tyvärr, ingen enkel eller snabb (realistisk) lösning på den problematiken – men lika fullt är det av yttersta vikt att en radikal förändring sker. Grundprincipen är enkel och väl känd av var och en som kan se bortom medströmsmedias dimridåer; så länge makthavarna inte har vilja eller kompetens att tjäna medborgarnas väl, kommer medborgarna heller inte att gynnas av den politik som förs.
Dagens svenska och europeiska etablissemang har bortom rimliga tvivel för länge sedan visat att de drivs av andra motiv än att tjäna Sveriges och Europas folk, oavsett om de heter Ulf Kristersson, Magdalena Andersson eller Ursula von der Leyen. Samma typ av olämpliga makthavare återfinns dessvärre inte bara i politiken, utan även i andra samhällsbärande sektorer som storbanker och massmedier. Den andliga fattigdomen i det sociala nervsystemet manifesterar sig på många sätt, nu även på ett alltmer påtagligt ekonomiskt plan.
Det vore fullt möjligt att peka på en lång rad enskilda reformer som skulle kunna förändra den ekonomiska situationen, men det är sekundärt i ett läge där det som i själva verket behövs är ett djupgående systemskifte. Det behövs ett politiskt ledarskap som fullgör sitt faktiska ansvar och funktion att tjäna medborgarna snarare än ytliga massmediala narrativ och ultraglobalistiska intressegrupper.
Det måste inte vara så här. Om, och när, viljan finns, kommer det förstås att gå alldeles utmärkt att prioritera samma pengar på områden och projekt som på riktigt gynnar nationens intresse och utveckling.
Hans Sandin/.
Sinnesslöa människor
12 Mar 2025
Det där med amerikansk bojkott, väcker bara ett stort jäkla löje, och ett garv utan motstycke. Folk tänker inte längre än näsan pekar ...
Vinklat krig
2 Mar 2025
Folk måste och ska lära sej se mellan raderna, och vara kritisk till vad som medier vill få oss att tro!
Den som tittade på gårdagens presskonferens mellan USA:s och Ukrainas ledare fick se en exempellöst oförskämd ukrainsk ledare som medvetet provocerade igång en konflikt med Donald Trump. Många svenska mediekonsumenter har dock fått en helt annan bild.
Knappast någon har missat det spektakulära storbråket mellan Volodymyr Zelenskyj och Donald Trump. Många svenskar har dock fått en felaktig bild av vad som hänt.
Därmed har det för många framstått att bråket skulle vara orsakat av Trump och hans vicepresident J.D. Vance, när det i själva verket är tvärtom.
Korta klipp utan sammanhang
Förfalskningen av verkligheten har gått till så att olika medier, exempelvis Expressen, har publicerat kortare klipp ur presskonferensen mellan Zelenskyj, Vance och Trump.
Det ger intrycket av att Vance helt oprovocerat läxat upp Zelenskyj för att han hållet på att förlora kriget och att han inte visar någon tacksamhet. Därefter fortsätter Trump bråket genom att gå ännu längre och säga att Zelenskyj riskerar ett tredje världskrig.
Detta har sedan okritiskt förmedlats vidare av olika opinionsbildare och politiker. Exempelvis skriver Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt: ”kan vara det mest ovärdiga jag någonsin sett” med hänvisning till det förfalskade klippet.
Carl Bildt hävdar med bakgrund i detta eller ett liknande klipp helt felaktigt i CNN/Expressen att Vance startat bråket.
Sanningen är tvärtom
Den som ser hela presskonferensen ser dock något helt annat. Vad som händer har sammanfattats bland annat av den liberale statsvetaren Richard Hanania, som annars är Trump-kritisk, på X.
Samtalet börjar lugnt och Trump håller en mycket god ton, medan Zelenskyj delvis försökte driva en egen agenda som gick längre än avtalet som Trump och Zelenskyj diskuterade. Trump lät sig dock inte provoceras.
Helt plötsligt, när presskonferensen precis skall till att avslutas, kommer Zelenskyj helt plötsligt och ifrågasätter Vance med kritiska frågor, ungefär som om Zelenskyj vore en aggressiv journalist och inte en förhandlingspart. Särskilt provocerande är att han ifrågasätter om det över huvud taget skulle vara möjligt att förhandla med Ryssland – ett påstående som skulle göra alla fredssamtal meningslösa.
Det är detta som triggar igång meningsutbytet. Sanningen är därmed motsatsen mot vad media har beskrivit: Det var Zelenskyj som började att bråka och som därmed tvingade fram en diplomatisk markering från USA:s sida.
Källa: frihetsnytt.se
Peter Malm/.
Världen idag!
1 Mar 2025
Folk är otroligt korktänkta, lösryckt tycker man sej ha rätt i världsläget, och om hur illa Administrationen i USA körde över lilleputten Zelenski. Folk borde nog tänka till, hämta uppgifter mer än att bara tycka så synd om diktatorn i Ukraina. Missinformation tillika dessinformation som hålls från main-media är illa. Tydligt kan skönja dess agenda! Själv ser jag till att bilda och fatta eget tänk. Vem är farlig, eller inte, Vem är dåre, eller inte?
Det är mycket som sägs och skrivs om Ukraina, USA och kriget. Här är den bistra verkligheten: Amerikanerna röstade på en kandidat som tydligt lovade att USA skulle dra sig ur kriget mellan Ukraina och Ryssland. Trumps vicepresident var ännu tydligare med var han stod.
När Trump vann valet var det uppenbart att de europeiska länderna skulle behöva ta på sig ledartröjan om målet var någon form av seger för Ukraina. Det har de europeiska länderna inte riktigt gjort, utan man har fortsatt att förlita sig på USA. Det har funnits en förhoppning om att USA skulle fortsätta vara involverat trots att Trump vann valet på löftet att avsluta kriget – även om det innebär en förödmjukande fred för Ukraina. Med andra ord har de europeiska länderna vägrat acceptera USA:s nya inriktning.
Faktum är att om vissa europeiska länder vill fortsätta kriget tills Ukraina vinner, måste de göra det utan USA. Då uppstår några frågor: Är dessa länder beredda att öka det militära stödet till Ukraina för att ersätta det stöd som har kommit från USA? Vad är man beredd att göra för att Ukraina ska få övertaget? Krigsekonomi? Skattehöjningar för att finansiera ännu mer militärt stöd? Skicka soldater till Ukraina? Om man verkligen vill vinna utan USA:s stöd måste alla dessa alternativ finnas på bordet. Man kan inte vinna ett krig med inlägg på sociala medier. Vilka uppoffringar är man beredd att göra i Europa för att Ukraina ska segra? Den frågan måste få ett tydligt svar.
Utan USA måste de europeiska länderna öka sitt stöd. Hur ska det gå till och vad ska man rent konkret göra för att vända krigets utveckling? För just nu håller Ukraina på att förlora.
Det här har egentligen ingenting med USA eller Trump att göra. Det handlar om huruvida de europeiska länderna är beredda att ställa om sina ekonomier och göra uppoffringar för att försvara Ukraina. Allt annat som sägs är brus och helt irrelevant. USA vill inte vara med längre och Trump har ett tydligt mandat att dra USA ur kriget.
Kritik mot USA kommer inte att leda till att Ukraina vinner. Det som är relevant är om de europeiska länderna har en strategi för att på egen hand se till att Ukraina vinner, utan USA. De europeiska ledarna kan inte fortsätta se ut som frågetecken, trots att det länge varit tydligt vad Trumps avsikter är. Det finns inget amerikanskt stöd för det här kriget längre. Vad är den europeiska planen för att vinna kriget? Eller finns det ingen plan B?
Här är information om stödet till Ukraina som är relevant: Hälften av det militära stödet till Ukraina sedan kriget började har kommit från USA. Det är det som Europa måste kompensera för, så att Ukraina överhuvudtaget ska ha en chans. Man måste snabbt fördubbla det militära stödet till Ukraina. Det är det enda alternativet om man vill att Ukraina ska vinna. För USA kommer sannolikt snart att stoppa det militära stödet till Ukraina, om de inte redan har gjort det.
För att sammanfatta: De europeiska länder som stödjer Ukrainas territoriella integritet står nu ensamma, utan amerikanskt stöd. Och frågan är: Är man beredd att fortsätta det här kriget utan USA och betala priset för det? Vi kommer nog få svaret inom en månad.
Europeiska sovande politiker
18 Feb 2025
Våra korkade, sovande politiker som förhoppningsvis fått en rövspark långt upp i rövhålet. Tycker de borde avgå med omedelbar verkan, utan fallskärmar & feta avtal. Utan hänvisas till arbetsförnedringen så som vi alla andra får göra, och tvingas underkasta oss i.
Saxat från facebook;
JD Vance om Europa! Nu står dom totalt nakna inför sanningen.
Man duger inte till att hantera "Islameringen" av Europa och man ger sig på "Yttrandefriheten" sade Vance. Vi har alla varit med om i Sverige att bli blockerade på FB genom "Faktagranskaren" både när det gäller Covid-19 och i andra sammanhang.
Peter Malm skriver: Vance frågade retoriskt hur många terrordåd och attentat som måste ske innan politikerna ändrar kurs. En sådan ignorans för folkviljan är inte förenlig med demokrati, fortsatte han. Befogenheten att leda ett land förtjänar man genom att lyssna på folket – inte genom att tysta eller straffa oliktänkande.
Kontrasterna var slående. JD Vance höll grundkurs i ämnet demokrati medan Ulf Kristersson satt sammanbiten med armarna i kors. När Vance nämnde Sverige som ett skräckexempel – där man nyligen i lagens namn hade tystat en kristen aktivist för att ha eldat en bok – var all kärlek och värme som bortblåst. Några små söta handhjärtan från Kristersson till Vance syntes inte till.
Man kan undra varför. Det Vance talade om var knappast kontroversiellt för någon med handen på hjärtat. Förutom SVT, förstås. De var snabba med att försöka förstöra Vances budskap genom att beskriva hans tal som en ”sorts krigsförklaring”. Det var långt ifrån vad Vance menade. Antingen hade SVT inte lyssnat, eller så var deras översättare inte engelskspråkig.
Vance beskrev demokratins sanna innebörd och vad Europa måste göra för att återfå trygghet och säkerhet. Hotet mot Europa kommer inte främst utifrån, betonade han, utan inifrån: från politikernas rädsla för folket. Politikerna har systematiskt undergrävt demokratins grundpelare som yttrandefriheten och förstört förtroendet för de folkvalda. Lägg därtill den massinvandring som pågått i decennier – ett resultat av medvetna politiska beslut runt om i Europa – och som nu blivit ett inbyggt hot mot europeisk kultur, värderingar och säkerhet. Slut citat.
Svekreformer
17 Feb 2025
Kan fan inte annat än hålla med Roger i det han skriver här. Psykiatrin och dess bestämmande saknar helt konsekvenstänk, och människor ses som störande när de söker hjälp, och självmorden stiger & det skriks på än mer förebyggande åtgärder, eller mer dagligt utryckt, UTREDNINGAR. Det är som alltid lätt att gömma sej bakom en stängd kontorsdörr med hänvisning att gått för dagen. Men så är det allt som oftas i den offentliga skattevården.
Sveket mot folket – och varför vi fortfarande lider av det!
Sverige har en historia av stora reformer och politiska beslut som format samhället vi lever i idag. Två av dessa, Psykiatrireformen 1995 och Luciabeslutet 1989, togs i välmening men har visat sig få konsekvenser vi fortfarande kämpar med.
Psykiatrireformen hade ett tydligt mål: att avveckla de stora mentalsjukhusen och istället ge personer med psykiska funktionsnedsättningar en chans att leva i samhället. Kritiken mot reformen var hård och det talades om ett svek mot de allra svagaste. Det var det verkligen, och nu med facit i hand finns det många partier som borde skämmas.
Mentalsjukhusen började avvecklas redan innan reformen, exempelvis Sundby sjukhus 1987, och de som tidigare fått vård där stod plötsligt utan stöd. En studie visade att många patienter som tvingades flytta dog inom några år, och flera begick självmord.
Reformen syftade till att stärka patienternas delaktighet och möjliggöra ett fungerande liv i samhället. Men kommunerna fick ansvaret utan tydliga riktlinjer eller lagliga krav att uppfylla. Det ledde till att många patienter föll mellan stolarna och inte fick det stöd de behövde. För att underlätta övergången fick kommunerna en miljard om året i stimulanspengar mellan 1995 och 1998, men dessa försvann i djupet av 90-talets ekonomiska kris utan att skapa några långsiktiga förbättringar.
Konsekvenserna av reformen är tydliga än idag. Många av de som förr fanns på mentalsjukhus finns nu på fängelser, behandlingshem eller lever i hemlöshet. Psykiatrin lider fortfarande av allvarliga brister, såsom övermedicinering, bristande samordning och utbredd användning av tvångsåtgärder som bältesläggning – en metod som ofta används på unga kvinnor. Patientinflytandet är svagt, och både patienter och anhöriga upplever att de saknar makt i vårdsystemet. Socialstyrelsens utvärdering 1999 visade på stora brister i reformens genomförande, och dessa problem kvarstår än idag.
Luciabeslutet 1989 var en annan vändpunkt. Det var Socialdemokraterna som införde beslutet, vilket kraftigt begränsade rätten till asyl. Under hösten 1989 uttryckte Ingvar Carlsson och regeringen en stark oro över att Sverige stod inför en ohållbar situation med ökande flyktingströmmar. På ett krismöte talade Carlsson om risken för att "hur många människor som helst skulle kunna komma" och varnade för att situationen riskerade att skapa omfattande påfrestningar på kommunerna.
För att hantera krisen fattades Luciabeslutet, där regeringen utnyttjade en specialparagraf i utlänningslagen för att begränsa asylrätten. Från och med beslutet skulle asyl endast ges till de som uppfyllde kraven enligt FN:s flyktingkonvention. Beslutet drabbade särskilt turkbulgarer, en minoritet från Bulgarien som inte längre ansågs ha rätt till asyl i Sverige.
Beslutet mötte hård kritik från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet Kommunisterna, medan Moderaterna och Centerpartiet gav sitt stöd. SSU:s ordförande Anna Lindh uttryckte förståelse för beslutet men beklagade att det kunde leda till negativa konsekvenser. Regeringen försvarade åtgärden som "ett svårt, men nödvändigt beslut" för att undvika en situation där Sverige inte kunde hantera mottagandet.
Trots att Luciabeslutet senare revs upp av Moderaternas Carl Bildt, blev det en milstolpe i svensk migrationspolitik. Efter detta förändrades migrationspolitiken drastiskt, vilket ledde till en period av mycket generös invandring. De sociala och ekonomiska utmaningarna som följde har påverkat samhället på många sätt.
Gängkriminalitet, ökade socioekonomiska klyftor och svårigheter med integration har alla varit faktorer som visat behovet av bättre långsiktig planering och balanserad politik. Istället för att enbart fokusera på restriktioner eller generositet hade en genomtänkt strategi med tydliga integrationsåtgärder kunnat minska de negativa effekterna och skapa en mer hållbar utveckling. Samhället har påverkats av ökade problem såsom gängkriminalitet och social oro, något som borde ha hanterats med bättre integrationsåtgärder och politisk framförhållning.
Beslutet markerade en övergång från en restriktiv flyktingpolitik till en av Europas mest generösa, vilket förändrade migrationslandskapet i grunden. Detta skifte krävde omfattande anpassningar i både social- och arbetsmarknadspolitiken, men bristen på en samordnad strategi har lett till de utmaningar vi ser idag.  
Konsekvenserna av dessa beslut ser vi varje dag. Vår psykiatri är i kris, med långa köer och patienter som nekas vård trots uppenbara behov. Många av de som en gång bodde på institutioner har nu hamnat i fängelse eller i en spiral av missbruk och hemlöshet. Samtidigt brottas vi med integrationsproblem, parallellsamhällen och sociala klyftor som blivit allt djupare. För var dag som går ser vi hur systemen pressas till sin gräns, utan att någon tycks ha en långsiktig plan för hur vi ska ta oss ur detta.
Dessa reformer var inte isolerade händelser. De var delar av ett större pussel där kortsiktiga beslut ledde till långsiktiga problem. Priset är något vi alla får bära. Inte bara de mest utsatta, utan hela samhället, som nu dras med en instabil psykiatri, en splittrad migrationspolitik och ett alltmer polariserat Sverige.
Vi ser det idag, och vi kommer att få leva med konsekvenserna i många år framöver. De politiker som initierade dessa reformer har lämnat efter sig ett arv av utmaningar, men lösningen ligger inte i att upprepa gamla misstag. Istället behöver vi en långsiktig och realistisk politik som adresserar både integration och social stabilitet. Det är dags att se framåt och formulera lösningar som bygger på erfarenheter snarare än att fastna i ett politiskt skuldspel. För att återställa välfärden och skapa en mer hållbar framtid behövs en kombination av striktare migrationspolitik och ett större fokus på återvandring. De som inte har etablerat sig i Sverige eller saknar asylskäl bör ges incitament och stöd för att återvända till sina hemländer.
Samtidigt måste integrationskraven skärpas för dem som stannar – språkkunskaper, självförsörjning och anpassning till svenska normer måste vara avgörande faktorer för medborgarskap och bidrag. Inom psykiatrin krävs ett statligt övertagande av ansvaret, där vården samordnas nationellt och de mest utsatta får den hjälp de behöver.
Utan dessa åtgärder kommer problemen endast att förvärras, och Sverige riskerar att fortsätta på en väg av ökad segregation och social instabilitet. De politiker som skapat dessa problem vill ha förtroendet att reparera situationen genom att fortsätta med samma politik som försatt oss i den. Istället för att ta ansvar skyller de på en regering som suttit i två år, som om decennier av felprioriteringar kunde rättas till över en natt. Detta är inte bara ovärdigt – det är ett svek mot hela det svenska folket.
Roger Sahlström/.
Saklighet & Konsekvens
11 Feb 2025
Till Jonna Sima: Om vikten av saklighet och konsekvens i debatten
Jonna, din text om SD:s hantering av masskjutningen i Örebro är ett typexempel på intellektuell lättja och renodlad opinionsbildning utan verklig analys. Jag är inte förvånad att just du skriver en sådan text – det är precis vad jag förväntar mig. Men om du vill bli tagen på allvar av fler än den egna politiska bubblan, behöver du höja nivån.
Sluta med generaliseringar och fördomsfulla etiketter
Att kalla SD ”grabbiga” och antyda att de saknar medkänsla är inget argument – det är en retorisk smutskastning. Vill du kritisera partiet? Gör det sakligt. Peka på vad de faktiskt sagt och gjort istället för att klistra på etiketter.
Sluta skapa en falsk motsättning mellan nationell sorg och SD:s interna bråk
Du försöker måla upp en bild där hela Sverige sörjer medan SD bara bråkar om vapen. Det är en förenklad karikatyr av verkligheten. En intern konflikt om vapenlagar betyder inte att de är likgiltiga inför tragedin. Ska vi ha en seriös debatt, måste vi hålla oss till verkliga motsättningar, inte påhittade.
Håll dig till fakta – inte spekulationer
Du antyder att gärningsmannen kan ha varit särskilt ute efter kvinnor, men polisen har redan gått ut med att offren ser ut att ha valts ut slumpmässigt. Att ignorera detta och ändå driva en spekulativ teori visar på en nonchalans inför fakta. Journalistik bör bygga på verifierad information, inte känslostyrda hypoteser.
Lev som du lär – eller lyssna på din egen chef
Din egen chef, Anders Lindberg, pratar om vikten av en god ton i debatten. Men det verkar inte gälla dig? Om du vill anklaga andra för retorisk brutalitet, borde du kanske börja med att se över din egen argumentation. Ska du kritisera SD för bristande empati, gör det på ett sätt som inte självt dryper av förakt.
Slutkläm: Du skriver inte journalistik – du skriver propaganda
Det är heller ingen hemlighet att Aftonbladets ledarsida är socialdemokratisk och att du, liksom resten av redaktionen, i praktiken fungerar som en PR-avdelning för LO och Socialdemokraterna. Men även propagandaskribenter brukar åtminstone anstränga sig för att vara intellektuellt hederliga. Det gör du inte.
Du skriver som en person som redan på förhand bestämt sig för vad verkligheten ska vara, och sedan väljer ut de bitar som passar in i din berättelse. Fakta som går emot din agenda ignoreras, och istället lutar du dig på känslomässig smutskastning och spekulationer. Det är inte journalistik – det är partipolitiskt färgad agitation av låg kvalitet.
Och det kanske är just det som är den största svagheten i din text: Den är inte bara vinklad – den är dåligt skriven. Ogenomtänkt, intellektuellt slapp och ohederlig. Att du dessutom inte verkar lyssna på din egen chef, trots hans varningar om tonen i debatten, gör det ännu mer ironiskt.
Så frågan är: skriver du för att du faktiskt vill övertyga någon utanför din egen politiska bubbla, eller är du bara ute efter att bekräfta din egen och dina meningsfränders världsbild? För i nuläget är det uppenbart att du bara predikar för de redan frälsta. Och även där börjar du nog tappa trovärdighet.
#svpol
Roger Sahlström/.
Sverige hos psykologen
2 Feb 2025
Sverige hos psykologen – Tvångsomhändertagen för sitt eget bästa.
"Välkommen, Sverige. Ta plats. Hur mår du idag?"
Sverige kastar sig ner i stolen men reser sig genast upp igen. Sätter sig. Reser sig. Sätter sig. Reser sig. Börjar gå i cirklar runt rummet, mumlar för sig själv och slår sig i pannan.
"Jag vet inte längre… Jag vet verkligen inte längre! Ena dagen säger folk att jag är världens bästa land, nästa dag är jag en failed state! Jag tror jag håller på att tappa det! Nej, jag har redan tappat det! Helt! Fullständigt! Det är borta!"
Psykologen hummar och gör en anteckning: Akut psykos. Fullständig verklighetsförlust.
"Kan du utveckla det?"
Sverige sliter av sig kavajen, slänger den på golvet och börjar gestikulera vilt. "Alltså, jag brukade vara stabil. Lagom. Jag var känd för att lösa problem! Men nu? Jag säger att brottsligheten är en utmaning samtidigt som jag ger barn rabatt på fängelsestraff! Jag påstår att jag är en humanitär stormakt, men folk dör i vårdköerna! MEDIERNA VARNAR FÖR NAZISTER MEDAN LEKPLATSER EXPLODERAR!"
Sverige börjar hyperventilera, lutar sig mot skrivbordet, stirrar psykologen i ögonen och viskar:
"Jag har fler food trucks än nazister."
Psykologen gör en ny anteckning: Extrem paranoia. Förvärrat tillstånd.
"Och hur mår du i dina relationer?"
Sverige ställer sig upp och börjar marschera runt i rummet som en soldat. "ALLA HATAR MIG! EU tycker jag är jobbig! NATO svarar inte på mina sms! Norge hånskrattar åt mina elpriser medan de bygger fler oljeplattformar! Finland har sagt upp kontakten helt!"
Sverige kastar sig ner på knä, slår händerna i golvet.
"Och Danmark…" Sverige stirrar tomt in i väggen. "De låtsas vara min vän… Men de har ju blivit vuxna… De kör något slags dubbelspel som jag inte förstår… Och sen ska vi inte ens GÅ IN PÅ SPRÅKET! VAD FAN ÄR DET DE SÄGER?!"
Psykologen börjar långsamt luta sig tillbaka. Patienten visar kraftigt försämrat mentalt tillstånd.
"Och din självbild?"
Sverige rusar fram till skrivbordet, sliter fram ett papper och börjar frenetiskt rita cirklar. "De säger att jag inte har någon kultur! ATT JAG INTE HAR KULTUR!? JAG HAR VIKINGAR! JAG HAR GUSTAV VASA! JAG HAR UPPFUNNIT BILBÄLTET!"
Sverige börjar riva sönder pappret i småbitar och kasta det i luften som konfetti. "JAG HAR ABBA! JAG HAR GRETA THUNBERG! JAG HAR ZLATAN! MEN NEJ, TYDLIGEN HAR JAG BARA IKEA!"
Sverige börjar skaka, tar av sig ena skon och viftar med den i luften som en domedagsprofet.
"Vet du hur man vet att jag är sjuk?" Sverige skrattar högt men det låter som ett plågat ylande. "JAG HAR EN PLASTPÅSESKATT MEN JAG SÄLJER FRYSTA BÄR I DUBBLA PLASTFÖRPACKNINGAR! JAG FÖRBJÖD SUGRÖR MEN SÄLJER PLASTFLASKOR MED INBYGGDA SUGRÖR! JAG ÄR GALEN! HELT GALEN!"
Psykologen gör en snabb anteckning: Kollaps nära. Risk för självskada?
Han trycker diskret på en knapp under skrivbordet.
Sverige börjar hyperventilera. "Och elen?! VI HAR VATTENKRAFT, KÄRNKRAFT, VINDKRAFT! MEN JAG BETALAR ÄNDÅ MER FÖR EL ÄN FÖR EN HYRAN I MONACO! HUR KAN JAG EXPORTERA EL MEN ÄNDÅ INTE HA RÅD MED MIN EGEN?!?"
Dörren öppnas plötsligt. Tre kraftiga män i vita rockar kliver in.
Sverige fryser. "Vad… vad är det här?"
Psykologen suckar, viker ihop sitt anteckningsblock och tittar på Sverige med en bekymrad min.
"Sverige, du är sjuk. Det här går inte längre. Vi kan inte bara ha fler 'samtal om utmaningar'. Det är dags för vård."
Männen tar ett fast grepp om Sveriges armar.
"NEJ! VÄNTA! JAG HAR EN LÖSNING!" Sverige vrider sig loss, rycker åt sig en whiteboardpenna och börjar frenetiskt rita diagram på väggen.
"LYSSNA! JAG STARTAR EN NY MYNDIGHET! JAG KALLAR DEN 'MYNDIGHETEN FÖR KRISKRISHANTERING'! VI SKAPAR EN NATIONELL SAMORDNARE! EN HANDLINGSPLAN! FLER DIALOGPOLISER! JAG KAN FIXA DET HÄR!"
Männen börjar dra Sverige mot dörren.
"JAG KAN STYRA UPP DET! JAG BEHÖVER BARA EN UTREDNING! EN LÅNG, DJUP UTREDNING SOM TAR MINST FEM ÅR!"
Sverige sprattlar men de vita rockarna är starka.
"NI KAN INTE GÖRA SÅ HÄR! DET BÖRJADE PRECIS SÅ HÄR PÅ 30-TALET!"
Dörren stängs bakom dem.
Psykologen lutar sig tillbaka, tittar ner på sitt anteckningsblock och skrattar lite för sig själv.
Han gör en sista anteckning:
Patienten fick fullständigt psykbryt. Märkligt att Sverige inte såg det komma. Placeras med Arnstad och arga Maggan… Noll förhoppning till förbättring.
Från korridoren hörs Sveriges sista panikartade rop innan ljudet dämpas av en isolerad dörr:
"JAG HAR FORTFARANDE HÖGST KAFFEHANTERINGSPRISER I VÄRLDEN! TÄNK PÅ DET!"
Psykologen skakar på huvudet, lägger undan blocket och tar en lång klunk kaffe.
Roger Sahlström/.
Polisen behöver hjälp!
1 Feb 2025
Saxat och hämta från Katerina Janouch's facebook, och som alltid är tydlig, klar och klok.
SVERIGES POLIS BEHÖVER AKUT HJÄLP – RÅR INTE PÅ VÅLDSVÅGEN MED EN FÖRSKOLEFRÖKEN SOM CHEF!
Att vara medborgare i ett land där polisen, den myndighet som bör inneha samhällets våldskapitel och utstråla styrka, handlingskraft och vara ett hot mot de kriminella, istället hukar som skräckslagna höns och har en polischef som beter sig som en malplacerad socialtant, är både genant och skrämmande.
Det står nu klart: Svensk polis förmår inte skydda Sveriges medborgare. Polisen anser att vi alla måste ta hand om oss själva. Polisen lyser med sin frånvaro. Polisen är bakbunden, vingklippt, förnedrad och förlöjligad.
Sverigebilden? Världen står och ser på med fasa och sorg. Vad har det blivit av vårt en gång stolta land, som nu härjas av blodiga inre konflikter där de styrande tillåter terrorn att bre ut sig precis som den vill utan att kunna stoppa denna fasansfulla utveckling?
De senaste dagarna har våldsvågen i Sveriges exploderat ytterligare i och med att koranbrännaren Salwan Momika sköts ihjäl och bombingarna och morden eskalerat med gängkriminella som öppet skjuter varandra bland vanliga medborgare, till exempel på centralstationen i Lund. Samtidigt kommer det uppgifter om att gängen får ammunition från svenska Försvarsmakten som tydligen "infiltrerats".
Rikspolischefen Petra Lund – som lyser med sin frånvaro ich har så gjort sedan hon tillsattes av Tidöregeringen, bara det ett mysterium att man tagit in en uppenbart inkompetent tant! – tycker dock inte att över 30 bomber och granater på 29 dagar är något misslyckande.
Man undrar då hur mycket åt helvete det ska behöva gå för att ordet "misslyckande" är adekvat? Ännu fler brutala skottlossningar i kollektivtrafiken? Fler bostadshus som jämnas med marken? Massförstörelsevapen på ICA? Ett Rosenbad i ruiner och regering som måste fly landet? Vore något sådant "ett misslyckande"?
Att lyssna på polisen på gårdagens presskonferens var lika plågsamt som förskräckligt. Bleka, stammande och förvirrade tjänstemän som kommer med budskapet att det enda vi kan vara säkra på är att våldet kommer fortsätta och att antalet förövare är outsinligt. Inte ett ljud om hur detta ska bekämpas. Inget om hårda tag. Däremot löst svammel om föräldraansvar. Och socialtjänst. Och "integration". Allt det tomma skitsnack och missriktade åtgärder som lett oss hit, ett monumentalt misslyckande.
Och statsminister Kristersson erkänner öppet att regeringen tappat kontroll över situationen. Det råder alltså fullt gängkrig i Sverige och att befinna sig på "fel plats" är i princip synonymt med att du är hemma i din egen bostad och där riskerar att bli sprängd till döds även om du absolut inte är måltavlan i någon pågående knarkkonflikt.
Sverige, vi har enorma problem. Men det sitter fel individer vid rodret. De är marinerade i Pridepropaganda och fulla med floskler om "alla människors lika värde" vilket innebär att offer och mördare betraktas som likvärdiga och mördarna får spabehandling i form av terapipyssel med pärlplattor, halalkost och rena rekreationsvistelser på av oss skattebetalare topputtrustade fängelser som enligt andra länders mått kan klassas som lyxhotell. Ja, de skrattar åt oss i interna chattar och tävlar i vem som ska klara av att spränga ännu mer!
Det behöver dock inte fortsätta så här. Det finns naturligtvis åtgärder man kan sätta in, om man vill ha stopp på våldet. Andra länder har lyckats. Då kan även Sverige göra det.
* "Föräldraansvar" bör innebära att hela familjen deporteras inom 24 timmar när "barnet" slängt en handgranat framför en port.
* Polisen vet vilka gängen är. Bara in och bunta ihop slöddret.
* Polisen vet vilka klanerna är. Varför agerar man inte? Razzior och frihetsberövande bör ske per omgående. Tänk att jag, en vanlig kvinna, ska behöva skriva det självklara! Ta in mig som sakkunnig, ge mig fria händer, satisfaction guaranteed..
* Sluta snacka om fritidsgårdar som värmestugor. Gör dem istället till förvaringsplatser för detta terroristdrägg och verkställ deportationer utan långa väntetider/utredningar.
* Sverige behöver massdeportationer då vi har svart på vitt vilka som begår gängbrott – och oavsett vad pk-kriminologer säger, är det import av Mellanöstern som förvandlat vårt land till ännu ett dysfunktionellt kalifat.
* Gör Peter Springare till rikspolischef. Sparka Petra Lundh. Verkställ SD:s politik inom en vecka. Jag kan garantera att Sverige kommer att tillfriskna lika snabbt som en patient med bakterieinfektion som får en hög dos antibiotika intravenöst.
Fri media. Jag har i över åtta års tid "sett det komma".
Swish 0733289122
Katerina Janouch/.
Förväntan, men det tar lite tid!
1 Feb 2025
Ingen förväntar sig att Tidö-regeringen på två år ska rätta till fyrtio års politiska misslyckanden. Men trots det riktas nu frustration och kritik mot de partier som försöker städa upp röran. Orimligt? Ja. Tidigt? Definitivt. Men viktigare är att fråga sig: Vad kan göras snabbare? Vad hålls tillbaka av gamla konventioner, byråkrati och feghet? Svaret är enkelt: Släpp lös SD.
Medias rapportering om sprängningar och mord påverkar opinionen, men den missriktade kritiken mot Tidö-partierna är fascinerande. Det går att önska snabbare och hårdare tag, men det finns inget realistiskt alternativ till dagens regering. Faktum är att detta, med SD som pådrivare, är den bästa regeringen Sverige haft sedan demokratins införande.
Behöver den bli bättre? Självklart. Och den kommer bli det när SD tar ministerposter. Men redan nu har enorma framsteg gjorts inom migration, kriminalitet, skatter och energipolitik. Något sossarna aldrig ens varit i närheten av. Tvärtom hade allt blivit värre.
Tycker du Tidö går för långsamt? Tänk då på alternativet: Socialdemokraterna med sina eviga misslyckanden, stöttade av V, MP och C. Det hade varit den sista spiken i Sveriges kista.
Så: Tidö är det bästa vi sett på 100 år. Men om vi vill ha fyra år till av framsteg – och snabbare, tuffare sådana – krävs en sak: Släpp lös SD!
Vågat och velat
Grundproblemet med de tre så kallade “borgerliga partierna”, vilka som bäst kan klassas som centerliberala, är att de är den gamla sortens politiker. De som spelar spelet, de som håller sig inom ramarna som vänsterliberalerna satt för dem. De är noggranna att följa den gängse ordningen, inte göra för stora förändringar för snabbt, vara återhållsamma, framstå som sansade och duktiga, sävliga och kanske trevliga.
Det hade säkert varit fint och fungerat bra i ett svenskt Sverige. Men vi lever inte i ett svenskt Sverige längre. Vi lever i ett mångkulturellt kaos. Som Jimmie Åkesson skrev:
Massinvandring från dysfunktionella länder och en lagstiftning anpassad för ”det gamla Sverige” är det som har lett fram till de dagligen återkommande sprängningar vi kan läsa om i media. Vi sverigedemokrater har varnat för denna typ av utveckling i decennier och jag vågar påstå att vi är det enda parti som utan skygglappar vill gå till botten med problemets orsak.
Precis så. SD har alltid sagt det som behövts sägas, trots massivt motstånd. Härdade av årtionden av kamp är vi redo att genomföra de snabba, tuffa förändringar som krävs. Men vi hålls tillbaka av de gamla partierna – av dem som saknar modet.
Många förstår inte vad som sker bakom kulisserna. SD pressar på, men hindras av andra, inte minst Liberalerna. Samarbetet fungerar väl, men det får inte bli ett alibi för att inte gå längre.
Men jag vet att SD:s företrädare, både politiker och tjänstemän, vill och försöker mer. Jag har pratat med många av dem. Men de hindras av de andra i de sävliga partierna.
Mitt råd till borgerligheten
Jag har aldrig brytt mig om praxis, konventioner eller “hur saker ska vara”. Det är därför jag kunnat föreslå förändringar som då var oacceptabla men idag är regeringspolitik. Men de borgerliga partierna saknar det mod, den kraft och det jävla anamma som krävs för att vända Sverige. Vi behöver alexanderhugg, inte tänka i små steg.
Därför, om borgerligheten vill vinna nästa väl, så är mitt råd:
Släpp lös SD. Lyssna och anamma deras förslag. Lägg ner ert motstånd och er ängslighet. När ni får ett infall att ni inte vågar – gör det ändå. Som Seinfeld sa i komediserien Seinfeld: “Om alla instinkter du har är fel, måste motsatsen vara rätt.”
Gängvåldet och islamiseringen är en ödesfråga för denna regering. Den valdes ju inte minst för att hantera just det. Nu måste de växla upp. Möten och förhandlingar räcker inte. Väljarna vill se resultat.
Låt redan nu, i mitten av mandatperioden, Richard Jomshof ta över posten som justitieminister och Jimmie Åkesson som migrationsminister. Lägg er platta för vad SD säger. Då kommer ni få se förändring på riktigt – och ytterligare fyra år vid makten.
Tycker du om det vi gör?
Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.
Du kan swisha 123 083 33 50 eller klicka här för övriga alternativ
Källa: Samnytt.se
Förändringens era!
31 Jan 2025
2025 BLIR ÅRET SOM KOMMER GE DÖDSSTÖTEN TILL STATLIGA MEDIER I SVERIGE!
Det sunda förnuftet håller på att förbereda sig för comeback!
Vad vakna svenskar nu i åratal har förstått, är hur korrupta, lögnaktiga, förföriska och inkompetenta majoriteten av Sveriges medielandskap har blivit. Journalister har blivit aktivister, skribenter har blivit genomruttna pennfäktare, och nyhetskommentatorer har utvecklats till ideologiska matadorer som pekar längre och längre ut mot samhällets vänsterradikala omstörtare.
Det fanns en tid då journalister var respekterade båda som människor och yrkeskår. Journalisters uppdrag var att rapportera om nyheter. Så är det inte längre!
Idag har de flesta journalister istället börjat skapa och fabricera nyheter.
Sanningen har offrats på lögnens altare där läsare och nyhetskonsumenter förväntas tillbe lögnen och lögnernas uppfinnare. Journalister är idag föraktade och hatade av en allt större del av samhället och bland en växande skara kunniga och pålästa medborgare.
Politikerförakt och journalistförakt är ett ständigt växande problem i dagens samhälle, men de har enbart sig själva att skylla.
Förfallet från att vara grävande journalister till att degraderas till asätare med hybris, har gått häpnadsväckande snabbt.
Mediers intåg i samhället har förändrat det mesta i vår värld på så många olika områden. Detta blev alldeles uppenbart under förra årets presidentval i USA.
Diskrepansen mellan politiker/media och vanligt folk är numera monumental.
På 1920-talet fick radion sitt genombrott. TV fick sitt genombrott på 50-talet, och nu på 2020-talet, har poddar och personliga TV-kanaler (Youtube, Vimeo, Dailymotion, Twitch, TikTok, Instagram, Rumble, DTube m.fl.) har fått sina definitiva genombrott.
Alternativa medier har fått sitt genomslag därför att statliga medier tyvärr inte längre är att lita på. Befolkningen har sedan länge tröttnat på att behandlas som intellektbefriad boskap.
Vad Pravda var för Sovjetunionen under kommunismens glansdagar, har så har Dagens Nyheter, SVT Nyheter och TV4 Nyheterna idag blivit för Sverige. (Även TV4 är numera ägd av staten i Sverige genom Telia).
Världens mest oheliga och genomruttna allians, är den mellan styrande politiker, antikristliga finansvalpar och vänstervridna medier.
Denna molotovcocktail har tillverkats av demoniska krafter och upphovsmannen är djävulen själv.
Det blir allt mera uppenbart hur svenska medier aktivt och metodiskt försöker bilda opinion mot frihet och självständigt tänkande i Europa.
Presidentvalet i USA förra året var en fullständigt fenomenal uppvisning och demonstration av hur statliga mediers lögnaktighet genomsyrade dolda agendor, exponerade ynkliga kommentatorer, hur hjärntvättade, naiva och okunniga programledare lyftes fram på bästa sändningstid, samt hur verklighetsfrånvända reportrar utförde rena beställningsjobb från sina politiskt motiverade chefer.
Under detta häpnadsväckande skådespeleri, så hävdades det ständigt att det var vi, publiken och tittare som var hjärntvättade och desinformerade.
Svenska politiker och politiska pampar har därför parallellt börjat göra seriösa försöka att införa lagar som ska förbjuda oss lyssna till andrakällor än dom själva.
Svenska banker har dessutom sedan länge börjat stänga bankkonton till alternativa tv-kanaler, oberoende medieaktörer och tidningar för att försöka stoppa utvecklingen av mångfald.
Och det finns alltid en gammal socialistdjävul parkerad i någon maktposition nånstans som kan verkställa order från något politiskt högkvarter.
På ren svenska kallas detta censur och avskaffandet av yttrandefriheten. Detta förfarande måste vi få omedelbart få stopp på!
Genom att åberopa ”desinformation och missinformation” så hoppas de kunna döda det sunda förnuftet, avrätta sanningen och likvidera allt civilkurage.
Behöver jag ens påminna om att det givetvis är före detta socialdemokratiska ministrar (Göran Person och Anders Sundström m.fl.) som gått i spetsen och lett utvecklingen av bankernas finansiella tyranni i Sverige?
Men nu har en politisk revolution inletts i USA!
Statliga amerikanska medier har i åratal iscensatt konspirationsteorier, matat befolkningen med lögner, fabricerat händelser, och grundlöst anklagat President Trump för handlingar som aldrig ägt rum.
Han ansågs redan 2015 vara för farlig för etablissemanget.
Donald J. Trump var för frispråkig, för impulsiv, för självständig, för kunnig, för rik, för frimodig, för orädd, och för beslutsam.
Han var en vandrande karismatisk bomb som kunde orsaka ett uppvaknande som inga makthavare, politiker eller mediahus ville riskera skulle detonera.
Men nu, efter tio år av otaliga försök att demonisera honom, oskadliggöra honom, marginalisera och förlöjliga honom, så vann han tillsammans med det amerikanska folket (som han lyckades väcka och förena), en förkrossande seger över stat, myndigheter, media och korrupta folkvalda.
Demokraternas era av progressiv socialism och woke kommunism tog abrupt slut den 5:e November förra året.
Då hade folket med sitt sunda förnuft och sin längtan efter en återgång till det normala, fått nog av Bidenregimens sjuka politik och vansinniga utspel med sina växande försök att utöva kontroll, förtryck och förföljelse av kristna.
President Trump har nu under en dryg vecka gjort mera än vad Joe Bidens administration åstadkom under sina samtliga fyra år vid makten.
Givetvis har statliga medier gjort allt för att redan första veckan demonisera den nya administrationen.
Trump gjorde det enda rätta; att uppfylla sitt löfte att benåda de 1500 politiska fångarna från J6.
Givetvis tog det då hus i helvete i media trots att 77 miljoner amerikaner redan röstat på President Trump för att han lovade sina väljare att göra detta.
Att Joe Biden timmarna innan han lämnade Vita Huset benådade merparten av sin korrupta familj och över 4200 kriminella och våldsverkare, tystades givetvis ner i media.
Sen blev plötsligt en av världens mest hyllade innovativa hjältar, Elon Musk, som prisats för sina enorma miljöinsatser, plötsligt anklagad för att vara nazist. Igen!
På grund av en gest i ögonblickets glädjeyttring.
Samma gest har politiker från Stefan Löfven till Barack Obama råkat göra otaliga gånger genom åren.
Ingen blir nazist för det..
Men alla som numera ställer sig bakom konservativa personer blir anklagade för att vara ”bruna” eller nazister och fascister.
Så ser nämligen den politiska och mediala verkligheten ut 2025.
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, möjligen en av Sveriges största hycklare och lögnare, hoppade givetvis på ”Lögnexpressen” och förfasade sig över alla påhittade lögner om världens rikaste man. Ett fegare kräk är faktiskt svårt att identifiera.
Så nu har svensk media lyckats orsaka att 7 av 10 svenskar har gått på denna sjuka bluffen om Elon Musk!
Som om inte detta var nog av galenskap, så började media (som aldrig bryr sig om Gud eller Bibeln), lyfta fram kättaren Mariann Edgar Budde, som blivit biskop i den Episkopala kyrkan i Washington D.C., att attackera President Trump under en gudstjänst för att han börjat verkställa amerikanska lagar gällande illegal invandring.
Men hennes förföriska försök att skapa teologiskt skydd för HBTQ-rörelsen och alla illegala invandrare, lär sluta med att hon själv kommer hamna i helvete.
Anledningen till att total panik har brutit ut inom media och bland europeiska politiker, är att det plötsligt dykt upp en världsledare och en statsman som faktiskt håller vad han lovar.
En president som levererar resultat, säger vad han tycker, och verkställer det hans väljare önskat och har röstat på.
DET är sann och verklig demokrati. som bygger på politisk och intellektuell ärlighet.
Den man som de facto har varit helt öppen med sin
"MAGA-vision" och allt vad han önskat utföra, har av en etablissemanget och en genomkorrupt mediavärld anklagats för att vara ett existentiellt hot mot demokratin.
När löftena nu infrias, så skriker den korrupta politiska världen allt vad den orkar, för att om möjligt övertyga en majoritet av folket som tröttnat på sjuka lagar, politikers försök att utöva kontroll, samhällets alla nya perversa krav, och medias alla lögner.
Sunda människor vill ha tillbaka förnuftet, skrota alla nya påtvingade normer, och återuppväcka de traditioner och den moral som västvärlden i århundranden varit känd för.
Ingen vill längre sitta och lyssna på dårarna på TV4 som sitter och förfasar sig över att President Trump återinför lagar om att det bara finns TVÅ olika kön. Man eller kvinna.
Även fast det bara gått tio dagar, så har Donald Trump vidtagit nära 400 exekutiva handlingar, infört nära 200 exekutive order, samt fått sju ministrar godkända och redan installerade.
En mera effektiv president har aldrig någonsin funnits i Amerikas historia.
I mina tidigare artiklar om den nya revolutionen, så har jag förutsett just detta agerande.
USA kommer nu få 8–10 år som för alltid kommer präglas av Donald J. Trumps effektivitet och slagkraftighet.
DNC ligger fortfarande i spillror efter valet utan någon ledare, och världen kommer tvingas att följa de nya spelregler som USA och Presiden Trump redan börjat implementera.
Det sunda förnuftet har segrat och även EU kommer med tiden tvingas acceptera detta.
Europas progressiva, socialistiska och hatfyllda politiker kommer nu tvingas justera sina idéer, eller också leda sina respektive länder in i ekonomiska haverier med oöverskådliga konsekvenser.
Klimatbluffen kommer avslöjas, sinnessjuka ekonomiska klimatkalkyler kommer krascha, och den brutala sanningen och verkligheten kommer komma ikapp EU:s inkompetenta elit.
Politiker är som blöjor! De måste regelbundet bytas av samma anledning och skäl!
Runar Sögaard/.
Salwan Momika
30 Jan 2025
Mördad i en s.k demokrati, än värre för att ha gett utlopp för yttrandet. Det riktat mot religionen Islam. Fruktansvärt! Islam är inget annat än en mördarsekt. Där f.ö även människor skyr inga medel för att få egen fördel i yrkeslivet. De smutskastar allt och lite till, och bär en stor portion med antisemitism i sitt sköte. Muslimer har i Sverige inflitrerat sej så till den milda grad, att det kommer ta många år att få bort dessa. Islam är en starkt HBT-fientlig sekt. Som HBT person så borgar det inte för någon trygghet alls. Muslimer är snabba med att slänga sej med glåpord och bespottning. Det i ett s.k land där alla ska känna sej trygga, och nu då mordet på Salwan! Det säger allt om detta land. I detta får vi inte glömma Ebba och många med henne som lemlästades & pliktade med sina liv av en dåre sprungen ur islam. Akilow, Stockolm 2017! Än har jag inte hört någon muslim som tagit avbön från dessa terrordåd i sann religionsanda. Det är ju annars så viktigt att göra avbön.
Lennart Bengtsson
29 Jan 2025
Lennart Bengtsson, är Sveriges mest kompetenta person gällande klimatfrågor. Kan ju då ställa sej frågande varför han inte hör & syns i media. Kanske för att han inte låter sej PK-styras.
Ovuxet trams, Lindberg!
28 Jan 2025
Salle tar upp det där med mobbning i sin krönika. Jag vet själv hur det är att vara mobbad, utsatt för rena lögner. Då av både verksamhetschefer, baschefer, och inte minst det jävligaste skrået, KOLLEGOR. En grupp som ständigt kommer undan, och som kan jobba kvar utan en uns av att synas i fogarna. De kan likt alltid få hållas med att få bort kollegor. Det görs anmälningar och det hålls möten. Men aldrig med dessa vidriga människor. De närs en stor portion avund och kommer aldrig upp i min kaliber. Jag har arbetat som servitör, kock & som kock haft fem kockar under mej & basat över ett kök, att ha frotterats med det s.k kända artisteriet som discjockey, ja även kreddats av en rad bluesartister i min gärning som fotograf på festivaler, haft Michael Brinkenstjärna i ryggen, har släppts in i politikens stängda dörrar och fått tagit del av det som bara rör rummets deltagare. Ändå sägs det att jag inte är en lagspelare! Klart som fan det gör ont hos dessa kärringar, där de sitter på möten och hycklande gråter sina förbannade krokodiltårar. Det är ett jävla otyg med nämnda avunda dårar. Låt mej kalla dom snöflingor, och ty de är inte värda skiten i en kohage, jo och dessa har en stor portion självförakt & låg självkänsla! Tillbaka till Salle´s inlägg om den hycklande journalisten Lindberg på aftonbladet. Ja den tidning som snart läggs ner i pappersform. Ingen större förlust!
Anders Lindbergs kritik mot Lundsberg framstår som genomskinlig när han med stor indignation pekar ut just denna skola, men samtidigt är helt blind för de allvarliga problem som sker på andra skolor runt om i landet. Om vi nu ska tala om skolor där elever far illa, borde vi inte vara konsekventa? Ska vi då inte även stänga de skolor där våld, hot och grov kriminalitet är en del av vardagen?
Ta exempelvis den skola där en ung man nyligen blev skjuten i ansiktet. Ska vi, enligt din logik, lösa det problemet genom att helt enkelt lägga ner skolan? Det vore en enkel, populistisk lösning – lika självklar som du verkar anse att det vore att stänga Lundsberg. Problemet är bara att en sådan inställning är ytlig och kortsiktig. Att stänga en skola är sällan en lösning på de bakomliggande problemen, oavsett om det handlar om mobbning, våld eller traditioner som gått överstyr.
Jag vet själv hur det känns att vara utsatt i skolan. Jag var mobbad under min skoltid, men det var aldrig tal om att skolan skulle ta något större ansvar. Istället fick jag höra att jag kunde byta skola eller försöka bli mer osynlig. Mobbarna däremot belönades med förståelse och symboliska åtgärder. Jag fick leva med brutna fingrar och sönderrivna kläder, medan de som utsatte mig gick vidare utan konsekvenser. Samhället valde att skydda dem, inte mig.
Det är just detta mönster vi ser i skolsystemet – vissa får skydd och förståelse, medan andra lämnas åt sitt öde. Vissa skolor, trots allvarliga problem, får fortsätta existera. Varför?
Men det mest anmärkningsvärda är kanske din kritik av en ”elit med makt”. För om vi verkligen ska tala om makt, nätverk och skyddade miljöer, måste vi vara ärliga om var den verkliga eliten finns. Du själv skriver i en av Sveriges största tidningar och har direkta kopplingar till den politiska makten genom din fru, som sitter i riksdagen.
Ditt politiska läger är på många sätt en maktelit i sig – en där nätverk, lojalitet och familjeband ofta går före kompetens. Barn och släktingar till politiker får roller i partiet, inom fackföreningsrörelsen och i samhällsinstitutioner. Nepotismen är påtaglig, och ändå är det just detta du kritiserar de rika för. Skulle din röda nepotism vara annorlunda eller bättre bara för att den har en politiskt färg och ideologisk moral?
Det betyder inte att skolnedläggningar aldrig kan vara nödvändiga, men då måste vi ha en rättvis och konsekvent princip – inte en där vissa skolor skyddas medan andra offras av politiska skäl.
Om vi ska ha en seriös debatt om makt och ansvar i skolan, bör vi åtminstone vara konsekventa. Om du kräver hårda tag mot Lundsberg, borde du vara beredd att applicera samma princip på alla skolor där allvarliga problem förekommer. Annars är det svårt att se din indignation som något annat än ett politiskt spel, snarare än en genuin vilja att lösa de verkliga problemen i det svenska skolsystemet.
Roger Sahlström/.
