Ovuxet trams, Lindberg!
Salle tar upp det där med mobbning i sin krönika. Jag vet själv hur det är att vara mobbad, utsatt för rena lögner. Då av både verksamhetschefer, baschefer, och inte minst det jävligaste skrået, KOLLEGOR. En grupp som ständigt kommer undan, och som kan jobba kvar utan en uns av att synas i fogarna. De kan likt alltid få hållas med att få bort kollegor. Det görs anmälningar och det hålls möten. Men aldrig med dessa vidriga människor. De närs en stor portion avund och kommer aldrig upp i min kaliber. Jag har arbetat som servitör, kock & som kock haft fem kockar under mej & basat över ett kök, att ha frotterats med det s.k kända artisteriet som discjockey, ja även kreddats av en rad bluesartister i min gärning som fotograf på festivaler, haft Michael Brinkenstjärna i ryggen, har släppts in i politikens stängda dörrar och fått tagit del av det som bara rör rummets deltagare. Ändå sägs det att jag inte är en lagspelare! Klart som fan det gör ont hos dessa kärringar, där de sitter på möten och hycklande gråter sina förbannade krokodiltårar. Det är ett jävla otyg med nämnda avunda dårar. Låt mej kalla dom snöflingor, och ty de är inte värda skiten i en kohage, jo och dessa har en stor portion självförakt & låg självkänsla! Tillbaka till Salle´s inlägg om den hycklande journalisten Lindberg på aftonbladet. Ja den tidning som snart läggs ner i pappersform. Ingen större förlust!
Anders Lindbergs kritik mot Lundsberg framstår som genomskinlig när han med stor indignation pekar ut just denna skola, men samtidigt är helt blind för de allvarliga problem som sker på andra skolor runt om i landet. Om vi nu ska tala om skolor där elever far illa, borde vi inte vara konsekventa? Ska vi då inte även stänga de skolor där våld, hot och grov kriminalitet är en del av vardagen?
Ta exempelvis den skola där en ung man nyligen blev skjuten i ansiktet. Ska vi, enligt din logik, lösa det problemet genom att helt enkelt lägga ner skolan? Det vore en enkel, populistisk lösning – lika självklar som du verkar anse att det vore att stänga Lundsberg. Problemet är bara att en sådan inställning är ytlig och kortsiktig. Att stänga en skola är sällan en lösning på de bakomliggande problemen, oavsett om det handlar om mobbning, våld eller traditioner som gått överstyr.
Jag vet själv hur det känns att vara utsatt i skolan. Jag var mobbad under min skoltid, men det var aldrig tal om att skolan skulle ta något större ansvar. Istället fick jag höra att jag kunde byta skola eller försöka bli mer osynlig. Mobbarna däremot belönades med förståelse och symboliska åtgärder. Jag fick leva med brutna fingrar och sönderrivna kläder, medan de som utsatte mig gick vidare utan konsekvenser. Samhället valde att skydda dem, inte mig.
Det är just detta mönster vi ser i skolsystemet – vissa får skydd och förståelse, medan andra lämnas åt sitt öde. Vissa skolor, trots allvarliga problem, får fortsätta existera. Varför?
Men det mest anmärkningsvärda är kanske din kritik av en ”elit med makt”. För om vi verkligen ska tala om makt, nätverk och skyddade miljöer, måste vi vara ärliga om var den verkliga eliten finns. Du själv skriver i en av Sveriges största tidningar och har direkta kopplingar till den politiska makten genom din fru, som sitter i riksdagen.
Ditt politiska läger är på många sätt en maktelit i sig – en där nätverk, lojalitet och familjeband ofta går före kompetens. Barn och släktingar till politiker får roller i partiet, inom fackföreningsrörelsen och i samhällsinstitutioner. Nepotismen är påtaglig, och ändå är det just detta du kritiserar de rika för. Skulle din röda nepotism vara annorlunda eller bättre bara för att den har en politiskt färg och ideologisk moral?
Det betyder inte att skolnedläggningar aldrig kan vara nödvändiga, men då måste vi ha en rättvis och konsekvent princip – inte en där vissa skolor skyddas medan andra offras av politiska skäl.
Om vi ska ha en seriös debatt om makt och ansvar i skolan, bör vi åtminstone vara konsekventa. Om du kräver hårda tag mot Lundsberg, borde du vara beredd att applicera samma princip på alla skolor där allvarliga problem förekommer. Annars är det svårt att se din indignation som något annat än ett politiskt spel, snarare än en genuin vilja att lösa de verkliga problemen i det svenska skolsystemet.
Roger Sahlström/.
