När ingenting annat fanns att få tillbuds, så fanns musiken riktigt tidigt i mitt liv, runt 5 bast. Grammofonen, och inte minst radion fångade mitt öra. Så har det fortsatt sedan dess, funnit tröst, stöd och visdom bland texter. Var tidig med att se potential hos Ingmar Bergman och förmågan att kunna se bakom människor. Empatin växte över att känna en annan människas inre. Min egen utsatthet formade mej tidigt och gjort mej till den jag kommit att vara, vara mej själv & ingen jävla simpel kopia. Denna låt kom att förändra mej redan som elva åring och den håller än. Jag delar den med en person som jag älskar väldigt mycket och som jag skulle gå genom eld för. Det för den vackra person och man han är, älskar dej André.
