En dag som allt mer faller undan i vårt så vidriga feministiska matriakala samhälle. Som överhuvudtaget inte alls är jämställt, utan bara ett samhälle som strävat efter med att vi män skall hatas, förnedras och intetgöras. För vi män behövs inte, om man ska se till den s.k kvinnliga frigörelsen. Ändå behöver kvinnan mannens säd i sin egenhet och frigjord kvinna, för att få just det barnet som hon så gärna vill föda fram och ta hand om. Hon vill ju då även ha mäns skattekrona till det barnbidrag hon äskar för att göda, föda och klä barnet varmt. Detta är så talande för kvinnor på vänsterkanten, en samling egotrippade fruntimmer. Jag har träffat och då genom bl a mitt arbete som undersköterska, kvinnor som absolut inte köper vänsterkonceptet. Det är kvinnor som tror på ett jämställt samhälle, där vi som kön ses som individer i samspel och själva då kunna få bestämma vem som ska göra vad. För utan varandra går vi som homosapiens under. Sedan spelar det fan kvitta vad för jämställdhet det handlar om. Acceptansen och att se till olikheter hos varandra man som kvinna oavsett ålder.
