Folk är så trögt inskränkta till oss bögar, flator inte minst när det gäller att steget & klivet ut och sluta ljuga för sej själv. "Varför måste man det ena eller det andra varför komma ut, jag som hetero gör inte det".
Det handlar fan inte om annat än att bara komma ut för sej sjäv. Acceptansen, avskyn över att inte själv vara tillåtande & få känna kärlek, trygghet och bli sedd för den man faktiskt är i själ & hjärta.
Själv har jag tappat heteropolare, det för dom själva tror sej bli "stämplade" som bögar. Ja egot säger dom själva att tro sej vara attraktiva, och att man ska stöta på dom.
2024 och ändock finns det motstånd & folk närs kompiskap för det är hippt att hållas med en bög i vänlistan. Jag har alltid sedan tonåren varit bög, men en omgivning med starka homofobiskayttringar gjorde att jag stängde in mej. Var sak har sin tid, och nu är det några år senare och jag lever & är lycklig med min André. Min insikt i sammanhanget är att jag är samma person, eller nej det är jag ändå inte, då jag slutat bry mej om inskränkta & tröga människor som tar avstånd för att jag är den jag förnekat själv i många år, och levt ett dubbelliv. Att komma ut bland andra har ändå varit lätt, ingen har dömt, äcklats. Förutom dom som hoppat av vänskapståget självmant. Men tänker då att det är ingen förlust! Den svenska fanan är i detta den mest inkluderande & ingenting som vänsterliberalismens HBTQIA+ osv kan svartmåla.
