Har du en förmåga att låta dej Kränkas?

Då kan du hämta denna blankett att fylla i, för att sedan stoppa upp i stolgången!

Ty jag ansvarar inte för hur du reagerar över det som du läst i Bloggen.

Rakt Över Disc mé Clabbe

Radio av då var så mycket bättre än dagens vänsterflams & trams. Finns inget vettigt av innehåll. På bästa sändningstid råder en skräpig underhållning, så lågt så även en fisk simmar uppåt. Tacka vet jag Clabbe, Kjell Alinge, Jacob Dahlin, Mats Nileskär, Leif Smokerings & Lars-Göran Frisk. Bara för att nämna några. Äkta, genuina radiocelebriteter! För att inte tala om musiken från då. Här en riktigt bra dänga med Matt Bianco, smått jazzigt & medryckande. Matt Bianco gjorde runt 1988 en grymt bra danstolva, Wap Bam Boogie.

 

Ett liv

Blott 10 - 11 bast slog detta episka verk in i min själ. Ett barnaliv som inte längre ville leva. Det med en känsla av illa omtyckt, med spott & spe och övergrepp. Tankar om varför skulle det vara så? Dessa tankar fick inte då och får idag inga svar. Men livet är på nåt jävla sätt hanterbart, eller inte. Ty det tvista tankarna om än idag! Men att leva med då, det går. Spåren bär med sej en ständig påminnelse. En påminnelse över hur även att som vuxen vara en spottsäck, folks avsky. Som på något sätt är grundlöst. Livet går så sakta fram emot ett evigt slut, och det ämnar jag möta numera på mina vilkor. Men tills dess kommer jag leva, andas & njuta efter min egna förmåga. Vad andra tycker, det kan jag inte röra i eller över. Så med detta skrivet bästa läsare. Får nu Frida ge dej mina ord i denna vackra melodi & med texten så talande. Avslutningsvis: Ingen behöver gå på tå, tänka på sin tunga. Folk behöver bara vara som vanligt, utan silkes-handskar.

 

Sverige

Genom årtionden har vi svenskar fått lära oss, hur fult vårt eget land är. Hur töntigt det är på alla vis! Detta för att ge andra länder och kulturer legitimitet som super-exotiskt.
Indoktrineringen blev jag själv satt i under 70-talets skola. Hade lärare som var socialdemokrater, och hade man en annan åsikt än dessa. Då blev du ansedd som motståndare till det fullkomliga folkhemmet, och som rådande allena. Var man dessutom av egen företagande, då tillhörde man skattesmitar gänget.
Men att samma goda stöpta ur socialdemokratin, kunde jobba svart, tjäna svarta pengar i sitt hyckleri. Det fick aldrig & får inte ifrågasättas. Vet socialdemokrater som då var verksamma i byggbranschen, och att ha ett jobb vid sidan om var för dom självklart. Att lura staten på kosing, det var något fint för dessa.
Tycker det är dags att folk får stå på egna ben, och hållas med egenförsörjning i största möjligaste mån. Socialförsäkring i all är, men den är något som nyttjas allt mer av icke behövande. Den som tänkt att vara en livlina en kort tid. Är nu en permanent lösning för allt för många. Ett system som äter upp ett lands tillgångar, är inte optimalt. Många är det som är fullt arbetsföra. Men som lyckas snylta åt sej av detta system. Att andra människor sätts under lupp, tvingas vända ut & in på sej själv, misskrediteras av staten. Ändå hamnar utanför det socialförsäkringssytem, som tänkt att vara ett stöd. Dessa människor får på nåder efter noga luppande, kanske någon form av denna kaka. Men att vara satt under luppen kvarstår. Det medans andra glider fritt som en räkmacka, utan motprestationer. Behovspröva all form av bidrag!
Det du kan göra för Sverige, det kanske Sverige kan göra för dej. Men motprestationer ska gälla alla i detta land.
Tillbaka till början, Sverige är ett fint land, exotiskt. Vi svenskar är inte avikande, tillbakadragna. Vi är ett bra folk, men som kuvats under många år under Socialdemokratins ok.

En vecka

I morgon är det en vecka sedan morsan bars och las i mull. Denna version kom hon att tycka mycket om, (av och med kompositören Samuel Barbers & hans mästerverk Adagio for Strings), William Orbit's. När hon såg vidoklippet så var hon helt såld. Låten kom även att följa henne på den sista resan på hennes begravnings-ceremoni. Dock så blev det den mer lugna versionen på dryga tio minuter, och mycket passande på en begravning. Tror nog det var en & annan som fick lite hicka över det musikval som gjodes för mamma. Men hon var så mycket mer än bara cover-artisten Elvis Presley. Men det var det få som kände till ! Under mina år som jag bodde hemma, kom morsan och jag att dela på mycket musik, och hon lånade ofta mina plattor & spelade dom på sin musikmaskin. Hon hörde även av sej, då jag flyttade till egen boning, och undrade över musik som hon hört på radion och om jag kunde fixa fram vad det nu var för nåt. Spelade även in band med musik som hon kom att gilla. Vilket jag nu efter hennes död upptäckte att hon hade kvar i sin ägo. Så vad är åter Elvis mot Sash, Depeche Mode och Hubert Kah. Bara för att nämna några av de av dagen grupper hon tyckte om. Eller när hon fick höra en & annan remix av en åttiotals-låt via DiscoMixClub, då vart hon lyrisk. Har man bott under samma tack sedan barnsben, och fram till man drog ut mot världen. Då kände jag mycket väl till, min mors noblesse för musik. Nu har hon så fått ro, och veckan som snart gått. Har varit känslomässigt omtumlande, och lär så förbli så länge sorgen är igång. Men musiken kommer hon och jag för alltid ha gemensam. Tack Mamma, för allt som varit. Min fas nu är att jag minns dej med ljus, oavsett vad. Då i första hand all musik !

 

Mixan !

Glatt sinnelag

Weee när man bara springer på en sådan här underbart glad synthiglåt, och det bara spritter i var lem. Ruined Conflict för oss som diggar EDM eller EBM! Jag är såld på låten hursomhaver ...

Mixan !

En sista stund!

Då är morsans livsresa slut. Blev så bra och som hon kunde tänka sej akten själv. Tack till Officiant Linda Kotanen Hallbeck. Som ledde oss genom akten med vördnad och värme.

Ett stort tack till alla vänner, ingen nämnd ingen glömd. För ni visat ert deltagande & kommit med glada tillrop under den tid som varit sedan i april månad. Kan inte med ord beskriva hur stort det varit. När man står där med förtvivlan, förargelse, sorg, ledsen. Men lovar, inte en enda gång har jag brustit i mej själv eller fallit tillbaka i djupet av den depression som ligger i ryggsäcken. Dock väldigt trött både kroppsligen & själsligt. Idag har ett tungt ok lättat från mina axlar. Det var min morsa som fick sin sista resan. Nu tar ett nytt blad vid och jag vänder det med glädje & lättat sinne. Nu är min tid kommen, och jag kommer njuta utav helvetia. Lovar er alla, att nu går jag all in. Inget kommer att lämnas outforskat.
 
Till den som sägs stå mej nära och vill vara med på fortsatt resa, kommer själv att få jobba hårt, för att jag ska ha fortsatt intresse av att ha och hålla kontakt.
Väljer folk att efter denna dag inte vara en del av min fortsatta resa, ja det är ett val som var och en står fritt att hoppa av. Men stör inte mej, håll er på behörigt avstånd. Jag avisar ingen, men kom igen, bjud till.
 
Jag har en stor varm och djup nära vänkrets som betyder så mycket för mej, och som jag känner mej trygg med.
 
 
 
 

Mixan !

Ultravox möter Matt Pop

Matt Pop är en av få som verkligen lyckas med att ta en klassiker till nya höjder. Här har herr Pop vågat sej på en riktig kult-låt & får den att lyfta rejält. Tung & fet basgång. Ja, den som hört originalt vet vad jag snackar om. Detta är ett genuint mästerverk.

 

Music is the Power!

Kite och deras Ways to dance är episk & jag vart helt såld på denna sköna Synthgrupp. Synth är väl den genern som ligger mej varmt om hjärtat. Lite svart, introvert. Ja lite som en Lars Norén pjäs, Vilse i pannkakan och Bergmans tystnaden toppat med Kristina Lugn. De nämnda har följt mej sedan barnsben. Det barn som alltid missförstods och kuvat tystades. Om folk då hade insett, eller velat se att jag bar på spår av att vara sexuellt utnyttjad. Kanske folk då kunde förstått varför jag var som jag var. Tror folk valde att inte se! Det är så mycket lättare, men det som skrämmer är så lätt att avskärma sej från. Mitt skydd var ändå att tidigt söka mej till musiken. Då i form av alla skivor som fanns i hemmet & även radion. Som jag alltid sagt: "vi gör alla vår livsresa efter förmåga", och bär en skopa elände i ryggsäcken. Bara vi inte låter det ta över. Vilket det gjort för min del. Men jag är på väg, på väg mot nåt som jag inte ämnar ha tanke i. Nu närs jag lite frid i sinnet. Där stannar jag.

 

Matt Pop

En riktigt bra & skön dänga från då, och med Matt Pop som grymmaste, bästa Remixer. Matt remixade en hel del ABBA låtar, som även jag nu har i min ägo & lirar ute på min Partaj. Det till publikens jubel, och undran över dess tillkomst, och önskan om att få. Själv ger jag aldrig ifrån mej nåt så bra & efterfrågat. Lite vill jag ha för mej själv & mina partygolv. Så njut av Shelter's Invincible & den är dessutom mycket dansant.

 

 

Lön för mödan