Har du en förmåga att låta dej Kränkas?

Då kan du hämta denna blankett för att fylla i ... Stoppa upp den i stolgången!

Ty jag ansvarar inte för hur du reagerar över det som du läst eller sett i Bloggen.

 

 

Förfluten tid

2021-05-06

En vecka har nu förflutet sedan vi misstänkte morsans dödsfall! Som senare blev klart: Hennes från fälle från ett liv som mer eller mindre hållt henne i plågsamhet, förlust efter den man hon kom att älska så mycket, och min och min systers styvfar. Mamma levde så mycket genom honom, att hon helt tappade fotfästet till det som kom att bli återstoden av hennes liv, efter hans död. Ett liv som mamma kunde ha levt gott. Men valde leva frånskild från de, ja oss barn, barnbarn, syster och övriga vänner som brydde sej om henne. Kvar står vi nu alla som frågetecken över något som knappast är greppbart och över hur hennes liv kunde bli en misär, och en död helt ensam. Kanske kan det ändå komma något bra ur det hela. Jag och min syster har börjat en seg väg tillbaka, ja till att kanske rent av få någon form av bestående kontakt. Eller det rent av stannar av, när allt runt omkring vår mor är över, och vardagen återkommer. Det är ändå så tragiskt när vi nu gör våra besök i vår mammas kvarlåtenskap, och försöker bringa ordning. Ja rent av hitta något som vi kan ha som minne efter henne i form av hennes hem och de prylar som finns där. Mamma har det ändå bäst där hon är, hennes plåga, vånda är nu över och hon får en evig vila. Ja som hon ändå är värd. För oavsett vad så är hon vår mamma. Hon gjorde nog så gott hon kunde, men kände sej aldrig tillräcklig. Jag har när allt detta är över med begravning och det som följer i allt som nu sker, ändå små korn av glädje och minnen som kan lysa vägen fram för egen del. Att inte glömma mej själv i återstoden av mitt liv och gärning. Så mamma, du kommer trots allt vara saknad och i mitt minne bevarat. Delar denna episka melodi, som jag vet att mamma tyckte om, och som vi lyssnade på när hon var och hälsade på hos mej.