Har du en förmåga att låta dej Kränkas?

Då kan du hämta denna blankett för att fylla i ... Stoppa upp den i stolgången!

Ty jag ansvarar inte för hur du reagerar över det som du läst eller sett i Bloggen.

 

 

Kanske

2021-09-23

Vaknar upp, hjärtat slår som friska trumpinnar, ångesten drar igång, katastroftänk. Vad kommer att ske om hörnet, ska jag åter falla tillbaka i maktlöshet, en ny resa mot den hemlöshet som var om hörnet förra året, en nollad ekonomi. Allt är som ett slukhål! Har mått ändå så bra i känslan att allt höll på att ordna sej. Nu känns det som allt är på väg bort. Likt en dammsugare som drar in livet och allt är borta. Det är väl det som är livet? Den där ständiga våndan över att vandra som en hemlös, utan mening eller mål. Att alltid ta hänsyn till andras väl, och tvingas stå tillbaka. Vända ut & in på tungan, för nån kan ta illa vid. Men aldrig att nån tänker på hur dess ord kan såra, eller hur de agerar gör så ont. Spelar kvitta i att vara, det slår bara tillbaka med neggo-känslor. Att utmålas som idiot, ondsinnt, dålig attityd. Det är en vana! Har folk inget samvete? Nej det verkar inte så! Så länge de kan fladdar förbi i livet med gott manér är de nöjda. Själv ska man bara svälja, ta emot, vara den som ifrågasätts, och mer eller mindre be om ursäkt för nåt som andra målat upp. Det för att undanröja en, så de kan få mer utrymme. Har den hjälp och stöd jag behöver, glad över en vård som funkar. Men det är väl som alltid bara att bita i det sura äpplet, och låta andra få må bra. Att även bromsas från att ge uttryck för egna tankar i skrivandet. Är också folk sätt att mästra andra. Min smått husgud säger det så bra med dessa toner. Kanske det ordnar sej, men det känns ändå så långt borta. Får försöka fokusera på annat, men lättare sagt än gjort. Tur det finns teve i denna arlastund, och att soffan är sövande.