Har du en förmåga att låta dej Kränkas?

Då kan du hämta denna blankett för att fylla i ... Och sedan stoppa upp den i stolgången!

Ty jag ansvarar inte för hur du reagerar över det som du läst eller sett i Bloggen.

Livsblad

2022-12-28

Igår hade jag ett för mej fint, givande samtal med personer i ledande positioner. Det var inte minst personligen jobbigt, krävande och ibland kändes jag som jag var utanför kroppen. En fundering över vad som försatt mej i detta var verklighetsfrämmande. Jag fick ändå komma tilltals med min sida av det jag fått så gruvligt tillskrivet. Inte minst en person som jag kreddat, promotat så högt. Att denne uttalat hot om att göra slag i sak, det var mej så långt borta. Men blev varse igår hur illasinnad personen är. Denne har tillsammans med sin baneman uttalat, att göra livet i jobbet outhärdligt. Nu gick det inte som dessa trodde, då en fick sluta, och nu har även denne figur själv slutat. Ja, vad gör man inte då för att sänka andra i sin eländighet. Sveket är ändå, att folk aldrig lever upp till sin sagda ärlighet, det att prata och diskutera. Inte annat än bakom ryggen. Jag borde ha lärt mej den valsen, men icke i min godtrogenhet.

Idag känner jag mej än mer större, jo växte allt efter det mötet som gav till min upplevelse i och om det jag anklagat för. Jag vet att det kan sticka i ögat, men att ha jobbat, skaffat utbildning i min yrkesgärning med trettioår i ryggsäcken. Det ger mej ett högmod men sinnesnärvaro att agera och vara mina klienter väldigt nära, det utan att förringa. Mötet med människor har utvecklat mej i det jag själv gått i och våndats över. En gränsöverskridande empati, våga vara närvarade, sätta mej ned för ett samtal. Det har närt mej under alla år!

Ingen blir eller är fullärd, men jag har valt att ta varje nederlag till nya höjder, det när jag väl kommit över den värsta branten.

Att som igår bli genuint lyssnad på och bli lotsat åt rätt håll i samtalet, det fick mej att reflektera, få igång en ny livsprocesses och börja ett nytt livsspår. Ändå med hopp om att få vara där jag trivs bra och ha fått utvecklas bland vänliga människor under eget ansvar. Jag som ändå haft verksamhetsledande positioner, inte minst inom krogsvängen om än så som vikarier.

Livet är en berg-bana, men det gäller ändå att hitta sej själv och utan min ryggsäck hade jag aldrig varit den jag är av idag. Diciplinerade chefer genom åren, har gett mej en trygghet att våga tar egna beslut, vara självständig att inte helt förlita sej på andras passivitet. Driven, saklig, ärlig och full av empati och ett leende över läppen det gör mitt liv så mycket bättre. Men ett liv blir aldrig färdigt, inte annat än när vi döden möter och endas i. Innan får vi aldrig lämna livet i andras händer, då blir vi gruvligt dissade mycket pågrund av folks avunda sida, men den sidan kan vi inte ta ansvar för eller över. Livet är här och nu, och vi gör vår livsresan efter vår egen förmåga med någon eller några som ärligen är villiga till att dela livsresan på gemensamma vilkor, om än vilkorslöst.