Har du en förmåga att låta dej Kränkas?

Då kan du hämta denna blankett för att fylla i ... Stoppa upp den i stolgången!

Ty jag ansvarar inte för hur du reagerar över det som du läst eller sett i Bloggen.

 

 

Shoot me down

2021-11-01

Att se i backspeglen över all skit som varit, och att folk i kläder sej kränkhetsoverallen ter sej smått löjeväckande. Folk försöker med alla medel få bort, eller göra mitt liv surt. Men egentligen kan ingen någonsin göra livet mer skitaktigt än vad det tidigare bjudit. Numera håller inte jag käft för att hålla någon om ryggen eller lägger mej platt för att några vill statuera exempel. Det genom att inte låta mej vara en del i fullskalighet. Jag ska bara hålla käft & nöja mej med bottenskrapet, och när det passar. Så andra kan beredas chanser flera gånger om eller rent av få en fast punkt i tillvaron. Fast att inte skött sina kort väl! Att gång efter annan bli satt på undantag & väntetid för egentliga skitsaker i & över folks kränkhet. När det är de som är de egentliga som borde avhysas. Men icke! Så nej, det som sker kan inte på långa vägar slå det som skett i tidigare livet. Ett liv med sexuella övergrepp som barn, fysiska, psykiska tillmälen, ett våldtäksförsök i unga år. Så allt som nu sker är bara ett löjesskimmer och kan inte få mej ur balans. Jag kan inte komma längre ned på den psykiska ohälsans lägsta pinnhåll. Folk får gärna pissa på mej som en hund, dissa mej. För att själva framstå som de som aldrig gjort något, och med det kan åtnjuta smörgåsbordets läckerhet, och få immunitet som de oskyldiga. Jag sitter väl som alltid på avbytarbänken. Då blir alla nöjda och kan svassa runt med sina glorior lätt på sne. För alla har och kommer få SIN svarare dag, även kallat karma. Jag tror på det sistnämnda, och då har jag åkt vidare med tåget, och de faller platt & hårt på perrongen. För det finns ingen rättvisa, ärlighet utan enbart hugg och skitsnack bakom ryggen. Men det säger mer om de som hålls med dylikt, och de som köper konceptet utan eftertanke, eller ställer sej frågan om allt verkligen stämt. Mitt vattenhål är att just skriva ner hur jag ser på saker och ting. Det är min rätt och det ska inte straffa sej, men så gör det. En gång i tiden skrev man sina tankar i dagböcker. Nu förflyttas detta ut i det offentliga dagbokeriet för att utvecklingen gått däråt. Många sluter upp och kanske rent av känner igen sej i orden, meningarna. Med det finner en simpel tröst och att inte vara ensam. Jag har folk som stöttat, backat och vill väl. Det är dessa fantastiska personer som när och ger energi och positiviet & en ork att få vara i detta liv. Allt annat är sekundärt! Jag andas, då lever jag. Det kan INGEN ta ifrån mej!

 

Mixan